Hon & Hennes del II

Busta Rhymes, Jay-Z och The Foo Fighters, jovisst fixade dem tre sig. Men det svider fortfarande, det svider att inte kunna se Mary J Blige live. Det är en slags förlust, iallafall för mig.
Får väl tänka på vad jag inte missar istället för det jag missar, man ska inte vara girig när det gäller musik heller. Men så funkar det när musiken rör ens själ så pass mycket förmodar jag.

Det här med personligt skit på Del II känns lite främmande på något sätt. Som det alltid gör då jag startar en blogg. Och samma anledning till  varför jag lägger ner bloggen tillslut. 
Tror att det handlar om att jag ogillar att lägga fokus på mig. Har alltid varit den som är "laid back" så att säga, den som ogillar uppmärksamhet och att vara på fokus. Aldrig riktigt varit min grejj, pojkflickan i mig lever än idag trots allt. Känner inget behov av att hävda mig konstant eller sitta och skriva om hur underbart mitt liv är då jag kan säga att ibland har den varit ett rent ut sagt helvete.
Att sitta och regelbundet ladda upp bilder på mig själv här kommer nog heller inte hända, så het är jag fan inte. Och att kontakta fotografer för att få proffsigt retuscherade bilder (för det är det bilder nuförtiden är), för att sedan "visa hur het jag är" kommer inte heller på tal. Jag är fortfarande jag och jag sitter heldre och skriver om andra än mig själv. Så, jag fortsätter med lite om andra och klämmer in lite personligt skit då och då. Som egentligen inte ens har någon röd tråd tillslut då det bara är tankar nertryckta på skärmen...

Hiphopscenen i Sverige är mycket bredare än vad många vet eller uppskattar. Vi har så sjukt många talanger som skjuts under mattan.
Finns så mycket som borde uppskattas och synas mer än vad det gör. Vi har så många som förtjänas att kallas artister, därav en fransktalande rappare som går under namnet Sens.

Sens är inte helt okänd för de som är insatta inom den svenska hiphopscenen. Han har gästat på Helis senaste mixtape "48 timmar" samt hunnit åka runt i Sverige och dela scen med bland annat Heli, Kalle Kath och Fort Nox, som också är en okänd talang.
Just nu har Sens släppt ett mixtape som finns att ladda ner på http://www.dj-silence.com/ som för övrigt är den som mixat ihop hela mixtapet.



Senaste singeln som denna fransktalande rapparen släppt heter "L'alarm Si".
Första gången jag hörde den så tänkte jag Adam Tensta - Before U Know It möter Lazee - Rock Away. Med ett undantag, att Sens inte ger sig in på rock och house lika mycket som de två. Utan han behåller hiphopen lite mer och skänker oss även lite 80-tals beat i det hela.

Och han gör det fräsht med hjälp av sin franska.
Uppskattas inte denne artists musik i Sverige som den borde så hoppas jag att han hörs enda ner till Frankike. För det här är inget som bord eunderskattas eller soppas ner under mattan. Det här är nytt, fräsh och hiphop.

Sens fungerar inte bara som en solo artist utan är också medlem i duo gruppen Dé ´Es, som är Sens själv och en arrtist som heter Dawouid. Denna grupp ger oss en blandning av fransk-arabisk rap med rent ut sagt tunga beats.
Så istället för att fortsätta med att skriva vad jag tycker, så ger jag er chansen att lyssna och  tycka själva. Enjoy!

www.myspace.com/senss1
www.myspace.com/deescizi 
www.myspace.com/fortnox
www.myspace.com/kallekath
www.myspace.com/heli1



 

"Jag tror att varje människa lever två liv, ett inuti och ett utanpå.
Subjekt och objekt. Inutilivet är det sanna, det äkta, jag tror att människor blir vackra när deras inutiliv lyser genom, när dom inte tänker på hur dom blir sedda av andra människor, när dom glömmer att spela teater.
Så tror jag.
Sen finns det dom somliga som är precis tvärtom, som bara är yta, som bara är ett tomt skal, som hela tiden måste veta vilken bild dom ger av sej själv, som lever för att bli sedda. Posörer. Trist.
Sånna människor är som pingisbollar, ett hårt skal och sen bara tomrum innanför. Det finns inget att hitta.
Totalt ointressant"

Citat ur boken "Ett annat sätt att vara ung" av Per Nilsson

Sedan måste jag erkänna, det är väldigt underhållande. Och oavsett vad så lär dessa tjejer fortsätta att göra som de vill. Och med tanke på att dessa typ av tejejer inte tål kritik, samtidigt som de alltid vet bäst och allt så kan inget knäcka dem. Försöker någon, eller kommer någon med sånna här texter resulterar det med att de har hunnit bli provocerade att överbevisa personen. Bevisa att det inte är något spel, utan de är "råa gangsta bithes" som är "all that" oavsett vad alla säger och tycker.

Så de lär fortsätta att "underhålla" personer som mig, fortsätta leva i den här "La La-Mtv-Ghetto-Liknande-Land". Så jag kommer endå aldrig riktigt förstå hur den typen av osäkerhet kan sluta med att man visar sig själv mindre respekt, som många gör.
Hursomhelst så kan inte jag sno din man, alla blickar dras inte till mig när jag kommer in i klubben. Och värst av allt...

Jag lyssnar på hårdrock ibland och ser fram emot att få se Foo Fighters, Queens Of The Stone Age m.m live nu i Juni.

And I love it!

Kärlek!

Om det finns någon rap artist jag älskar så är det allas vår älskade (?) Snoop. Mannen som har hunnit bli ovälkommen i både Australien och England, har hunnit börja arbeta mycket med barn. Denna gång via en ny Hiphop serie av urban böcker. Hursomhelst så kommer denna serie av böcker heta "Where's the Cheese", vilka kommer att vara illustrerade av Snoops kusin Joe Cool. 

Att se bilder som släppts av böckerna gör mig inget annat än nostalgisk då bilderna ser ut som Snoops gammla Gin N Juice posters osv, vilket är något jag lätt velat få tag på.

...och ingen mindre än Eminem ska vara med och uppträda, där Will Smith och Jada Pinkett sägs vara kvällens hosts. Mandela kommer firas stort! Eminem är en i raden av kännda namn som ska dela på scenen i London den 27e Juni.
Konserten förväntas dra över 45.000 människor, och vad ska man förvänta sig när man ser namn som Stevie Wonder, U2, Paul McCartney och Spice Girls som en del av den planerade "line up".

Helt nostalgisk sitter jag framför you tubes sida och klickar tillbaka mig i tiden. Jag minns hur jag och kompisarna brukade smyga in till äldre brödernas sovrum där gamla Jodeci och Snoop, Dogs Gin n Juice posters prydnade väggarna.
Jag minns hur vi sakta men säkert brukade smyga in och lyssna igenom deras skivsammling och sitta och headbanga till allt från Public Enemy till Cypress Hills "Insane In The Membrane".

Hur vi satt uppe till sent och hade förberett VHS band för att spela in Mtv Amour och Yo Mtv Raps när den var som bäst. Jag minns när man slösade pengar på att köpa just den där CD skivan som de äldre pratade om.

Helt nostalgisk sitter jag och kommer ihåg första gången jag såg Blood in Blood out, hur alla sedan gick runt i sina rutiga skjortor knäppta med endast översta knappen.
Hur pojkflickan i mig förälskade sig i allt som har med kulturen att göra, hur kläderna i garderoben sakta men säkert började mer och mer likna deras. De äldre, "hiphoparna".

Gud vad jag hatar det ordet idag, "hiphoparna". Helt nostalgisk sitter jag och minns, undrar vart den eran av musik tog vägen? Men det är väl något alla generationer känner, tänker, frågar? Men jag verkligen undrar, vart är min musik som automatiskt fick min själ att gunga?
Visst finns det bra musik idag och visst finns det låtar jag kan fastna för mer än andra. Men det var längesen jag hörde låtar som "Your All I Need" med Method Man, eller "You Got Me" med The Roots. Eller "Defenition" med Mos Def & Talib Kweli och inte ska vi glömma JoDeCi, de som skapade världens bästa RnB. Eller ska jag kalla det smör RnB?

Så, helt nostalgisk delar jag med mig av videon som får min själ att gunga.

Jepp, jepp! Jay-Z kommer till Sverige!
Jay-z  är en av världens största rap artister idag, inte nog med största. Så är han enligt mig själv en av de smartare rap artisterna.
En man som är lika hatad som älskad inom musiken, men som flyter fram med sin karriär oavsett vad.

Shawn Carter som han annars heter  är just nu aktuell med det väl omtalade albummet "American Gangster". Detta album är varken hans första eller ens tredje släpp. Jay-Z har under sina år hunnit släppa tio väl sålda albums. Som jag nämde tidigare är denna man inget mindre än en talangfull man. Han är inte bara en soloartist utan en producent, låtskrivare och har till och med hunnit bygga upp en av de största klädesmärken inom streetwear idag, Roca Wear.

Nyligen slog Jay-Z till och gjorde sig till en stolt vodka ägare också, namnet på den vodkan har hunnit gå vilse i huvudet på mig. Men behövs det sägas mer?

Jag personligen vill inget mindre än närvara denna konsert då jag vet att det kommer att bli något oförgömmligt oavsett om man gillar den här mannen eller inte. Däremot vet jag inte om min ekonomi kommer tillåta mig att närvare på en av de största händelserna i år. Så det minsta jag kan göra är att blogga om det och tipsa de få läsare jag har som råkat missa denna nyhet. H.O.V.A, i Sverige för första gången nu till sommaren!

Jag är inte en storlek S och jag föredrar sneakers istället för stilettstövlar. Jag var en pojkflicka som liten och jag kommer sällan överens med andra tjejer. Jag spelar heldre tevespel och tar det lungt med en öl eller två hos vänner än att supa mig dyngrak och hoppas på bekräftelse på klubben med hjälp av en vulgär uringning.

Så härmed efterlyser jag någon som börjar importerar kläder till fler som mig. Jag har alltid älskat streetwear "trenden". Men här i Sverige är det lite svårt, då det mesta som säljs till oss tjejer är (ursäkta mig men) en massa kassa SouthPole modeller. Och om vi tjejer har tur så tar någon in någon utgående eller REA vara från Baby Phat.

Är vi så få, är vi så få tjejer som älskar alla dessa satin jackor, sneakers och tighta hoodies med inspiration från urban stilen?Jag vill ha ett större urval av tjej kläder från samma märken som killarna har. Missförstå mig inte, hade jag helt enkelt velat ha LRG, RocaWear osv osv i min garderob så hade jag klätt mig som resten av alla killar som gillar streetwear.
Jag hade haft baggy jeans och för stora hoodies, för det är vad många tror. Så snart man nämner att det är streetwear, eller hiphopkläder man gillar så relaterar alla till att man vill ha för stora, okvinnliga kläder. Men det är inte så, pojkflickan i mig försvann för några år sedan. Jag vill vara tjej, men jag vill vara tjej i kläder jag tycker om.

De flesta Urban märken har en kollektion som motsvarar männens fast för kvinnor. LRG har Luxirie, Phat Farm har Baby Phat, Eckö har Eckö Red osv osv Kvinnliga versioner av street kläder.
Men det är sällan man ser. Det känns lite off för min ekonomi att vara tvungen att ta min breda rumpa till USA för att införskaffa mig kläder som inte är från min egen arbetsplats eller H & M. Som majoriteten av kvinnorna i Sverige endå har.

Jag vill ha, jag vill ha alla kläder jag ser på internet. Jag vill ha alla kläder jag ser på mina kusiner från USA. Jag vill vara tjej med streetkläder. Jag vill, jag vill, jag vill!
Så här får ni, en modevisning för de okunniga inom den här stilen. Här får ni en del av min kärlek.

Jag sitter och slösurfar på My Space då jag inte har så mycket att göra just nu. Jag klickar in mig på några personliga favoriter och förmodligen några av skånes stoltheter, Advance Patrol. Jag har sedan länge lyssnat på denna skånska gruppen och haft en kärlek för deras musik.

Nu när jag sitter inne på deras My Space profil glädjer det mig att läsa att Chile turnen var inget annat än lyckat. Där de sammarbetatde med artister som Shamnes och Zaturno, som för övrigt var på besök i Sverige och delade med sig av sin chilenska rap med hjälp av ingen mindre än våra Salazar bröder.
De har ett antal spelningar i Spanien, där de kommer sätta Sverige på kartan med hjälp av deras sydamerikanska rötter.  Juan Havana och Gonza blatte skånska beger sig längre, de siktar högre och dem lyckas. Jag kan inget annat än att önska dem lycka till med det de förtjänar. Och samtidigt hoppas på att de innerligt inte glömmer bort oss hemma i Sverige, för det vore en förlust för oss.



www.myspace.com/advancepatrol
www.myspace.com/zaturno
www.myspace.com/shamanescrew

RMH var grabbarna som jämnt dök upp med samma Tee's inne på klubbarna. Grabbarna som lyckades leverera sin musik utan någon som helst hjälp av någon större major skivbolag. Dem ville och dem skulle!
Respect My Hustle, and so they did.

Adam Tensta kallas lite internt bland ungdommar för Sveriges räddare i nöden när det gäller svensk hiphop. Han är mannen som tog tillbaka alla lyssnare och fick alla att inse att svensk hiphop inte är död. Vet inte om jag personligen skulle gå så långt. Men jag beundrar mannen och hela RMH, för dem av någon förtjänar platsen de står på just nu.

Adam Tensta har med senare tid som sagt uppmärksammats av fler människor. Fler än av de som var på de klubbar jag var på för att kunna få syn på alla dessa nissar med RMH Tees. Hans singel "My Cool" har spelats konstant i olika radio stationer och tv kanaler. Han har nominerats för grammis och varit med på flera intervjuer på olika tidningar.
Min personliga åsikt om Adam är inget annat än positivt.  Särskilt när jag fick höra låten "Before U Know It", den låten är utöver allt annat jag någonsin hört från RMH grabbarna (Både de kända och de mindre kända). Den låten följer med mig överallt och måste höras minst en gång per dag. Så det glädjer mig att se att det är den senaste video släppet från Adam och RMH grabbarna.

Så njut med mig, och lyssna på "Before U Know It" med Adam Tensta och Sophia Somajo.
 

Denna man gör underverk. The Return Of The Magnificent är godis för öronen och näring för själen för alla som älskar denna hiphop musik.

Han hittar rätt takter, klämmer in olika scratch moment till rätt samplade ljud. Han gör det många artister glömmer av, han gör musik. Han gör det många nuförtiden glömmer sig av, han använder sig av tydliga inslag av olika instrument samtidigt som han petar in hiphopen i det hela.
The Return Of The Magnificent har 16 spår, på de 16 spår har han gjort väldigt bra val av emcees. Vissa låtar sticker ut mer än andra som det oftast gör på skivor.En sådan låt är spår nummer 15, "Come On" med Dave Ghetto. Beatet Jazzy lånar sig av är en gammal Motown klassiker som aldrig slår fel om den hamnar i rätta händer.

Method Man Gjorde det under 90-talet med Mary J. Blige och levererade "Your All I Need". Och än idag har jag lika mycket kärlek för den som när den kom ut.Och det lär vara samma sak med "Come On" med Jazzy och Dave Ghetto.
Mitt slutgiltiga svar. Skivan är "tyngaste", den ger mig allt mina öron vill höra, allt för att få mitt huvud att gunga till. Så att alla som uppskattar det bästa ur old school världen men samtidigt uppskattar nudagens emcees borde införskaffa sig The Return Of the magnificent.




Advance Patrol - Enligt AP



Jag läste en recension ur någon tidning innan jag ens hört Enligt AP faktiskt. Och recensionen gjorde mig inget annat än besviken helt enkelt. Men pga den kärleken jag har för denna skånska trions musik, var jag i princip tvungen att skaffa den skivan och sedan ladda in den till min ipod. Och det första jag tänkte på var att den här killen som rescensera deras skiva måste antingen ha haft en risig spanska och bara lyssnat på ungefär hälften av skivan eller så har han helt enkelt en väldigt annorlunda smak än vad jag har.

Så min åsikt om denna skiva kommer inte låta det minsta likt hans. min åsikt om den här skivan är att den är inte lik deras förra skiva som inte var lik den innan. Men man hör klart och tydligt Gonzas charm utstråla och Juans viljestarka åsikter strömma fram. AP ger det jag alltid ser fram emot att få höra. Enligt AP har Masses grymma beats och grabbarnas vardagliga tankar och situationer man själv kan relatera och gunga huvudet till.

Sedan så gör det inte saken värre att jag själv har hälften av mina rötter från Chile och växt upp med latinska rytmer och tradiotioner. Låtar som "Chiliscotez", "La Vecina", "Vive Y Vacila" och "Nunca Mas" fastnar och sticker ut lite mer än vad resten av spåren. Samtidigt som det finns låtar som är ickespansktalande som påverkar en minst lika starkt. Spår nummer 7 som heter "Utbildningen" som inkluderar en ung rappare från Malmö vid namnet Pato, är något många ungdommar kan relatera till och är ännu ett spårnummer som jag lyssnade på mer än två gånger.

Det är det AP gör så bra, det är det AP alltid lyckas med. Att sprida sina tankar och åsikter som väldigt många ungdommar kan relatera till och sätta ihop det med beats. Så att all snack om att Svenska Hiphopscenen aldrig kommer att lyckas är enligt mig fel. AP lyckas, de kanske inte tjänar multum. Men de lyckas nå fram, de lyckas få ungdommar att sjunga med och headbanga till deras musik. De lyckas få andra att vilja ha mer.
Nu blev det mer recencioner än vad det blev blogg inlägg. Men sen är det så att oavsett vad så är Hon & Hennes min och bara min.
Så tills vidare...

Kärlek!

Ken Ring, svensk rapartist från Hässelby trakterna som levererat sitt åt den svenska hiphopscenen i ett antal år. Samtidigt som han lyckats skapa rubriker och frontat tidningar för mer anledningar än hans musik. Välomtalade Herr Ken Ring har alltid följt med hiphopscenen med eller utan musik.

Jag kan inte påstå att jag är mannens största beundrare när det gäller hans musik eller attityd, Inte min typ av saga helt enkelt. men jag vet när jag hör något som är bra. Och det har jag inte gjort på länge när det gäller Herr Ring. Jag har saknat den glöden han hade när han kom ut med "Sthlm Stad" och "Mamma". Den glöden som idag har kännts mer som en slags hat i någon form av gangster attityd.
Så nu har Ken levererat till mig, han har levererat verkligheten utanför hans livscirkel. Han har något att berätta som är större än mig, dig och sig själv.
"Låter För Barnen" är den senaste singel släppet från hans senaste album  "Äntligen Hemma".

"Låter För Barnen" beskriver andras verklighet, deras liv. Man hör att han har mer att berätta om än livet som en gangster, som en utstött som så många har fått för sig att han är. Han visar att han vet, han bryr sig, han vill förändra och beröra. Ja, Kens senaste låt visar alla att han vill och han kan.
För nu vill han, han har skrivit en väldigt stark text och samplat och trixat så att beatet flätar in sig med lyriken som om de vore själsfränder sedan år. Vartenda ord han bygger meningar med ger en bild. Man ser det han rappar om, man känner medlidande och en dos sorg. Det Ken har gjort här kallar jag hiphop. Det må låta mindre bra i andras öron, det kanske låter rå kasst och segt för någon annan. Men det finns inte någon som kan komma och påstå att det är en falsk bild han ger. Det här är något alla kan sitta och prata om, sitta och hålla med om och få en tanke eller två.

Som sagt, Ken Ring är inte min typ av saga men han kan leverera. Och för det tackar jag honom. För utan sånna som honom och många andra så skulle den svenska hiphop scenen verkligen vara död.

http://www.barabazz.com

Satt och bläddrade eller rättare sagt klickade runt mig på metrobloggen och klickade in mig till en go göteborgares blogg. Inte nog med att den va rosa (ja, tjejigt men still min favorit färg) så skrev hon om hiphop.

Måste ge henne applåder för att hon har rätt inställning i alla fall och ger det en chans trots att den ofta smutskastas på grund av median och dess kommersiella pumpande av "hiphop".

Det är inte bara det The Voice eller Mtv spelar, för det dem spelar är sånt de vet säljer och bara det som säljer. 
Det är inte bara det som finns på hyllorna under rubriken hiphop ute, för det är sånt de vet säljer och bara för att det säljer.

När jag startade min första Blogg blev det att jag tog tillbaka alla läsare i tiden, eller i alla fall försökte. Jag envisades med att visa hur allt startade, hur det lät, hur det såg ut och hur det flöt. Att det inte är som idag, men det blev för mycket text.

Sedan försökte jag med att förklara hur stort det är. Att hiphop är indelat i olika element, med olika grenar som inte bara är musik utan dans, musik, konst och mer. 

Samt att endast grenen rap har så otroligt många "kvistar", med olika namn att inte ens jag har hört alla.
Men sen insåg jag att det inte hjälper, det hjälper inte att försvara min kärlek på det viset gång på gång. För att hatet mot den finns redan där.
Det är som att försöka bevisa för en rasist att alla invandrare inte är likadana.  Så är det med min kärlek också.

När man lyssnar på den musikala grenen av hiphop så är det som sagor. Det finns olika sagor för olika typer av människor, allt handlar om vilken typ av saga du gillar. För du lyssnar självklart inte på sagan som ger dig avsmak eller mardrömmar. Utan den som ger dig harmoni samt ett leende på läpparna
.

Nej, jag försöker inte motbevisa dig som ogillar hiphop, för du lär inte ha hört annat än det du sett och hört på grund av tvung. Så jag har gett upp det.
Nej jag försöker inte få dig att gilla det, för du har endå ställt in dig på att ogilla det.

Jag vill bara informera andra om min kärlek. Att det är inte hiphoppens fel att den fått denna masken, masken att vara en kvinnoförnedrande, gangster relaterad, ytlig musik genre. När den är så mycket mer, så mycket äldre och så mycket djupare än så. 

Min kärlek, min hiphop.