Missy Miss Me
På senaste tiden har jobbet tagit upp mycket av min tid samtidigt som allt som cirkulerat runt om musiken jag gillar kännt så avtändande på något konstigt vänster. Allt har låtit och sett likadant, jag har fått en dos av den känslan som så många har angående hiphop musiken. Majoriteten av min Mp3 spelare har mestadels fyllts av R&B, neo Soul och Jazz istället för den musiken som fångade mitt hjärta under 90 talet.
Nyheter som dykt upp över världens hörn har handlat om ytligheter och löjliga fasoner som dessa artister har orkat ta sig tiden att fullfölja.
Samtidigt som jag har kännt att Blogg världen har begett sig till en tävlingsinriktad värld. Alla vill ha den hetaste bloggen, alla vill skriva och göra samma sak och alla vill vara the hot spot. Så det har slutat med att det har kännts så sjukt avtändande. Jag har vid flera tillfällen fått se och höra nya musikvideon som egentligen inte gett mig något intryck överhuvudtaget. Musiken har hamnat på en likgiltig plats i min värld.
De artisterna och den musiken som har hunnit beröra mig är tydligen inte samma typ av musik som berör andra. men det är som en god vän till mig sa. Hiphop är som lösvikt godis, man plockar sina favoriter. Vem är jag som ska bestämma vad som är giphop och vad inte?
