Hon & Hennes del II

Min far brukar alltid hävda sig genom att säga att det är något som är genetiskt, att både jag och mina syskon ärvt det. Det konstnärliga kommer från hans sida av släkten. Och visst kan jag ge honom den, något måste han trots allt få för att jag finns här.
Så, det är något jag och mina syskon har gemensamt, vi alla är artistiska och jag personligen älskar allt som är artistiskt, alla former och typer. Något som följt mig genom åren, precis som kritor, penslar och färger. Min musik och mitt målande har alltid funnits där för att trösta mig, pigga upp och glädja mig. Och precis som ni förmodligen har hunnit förstå så är det något jag uppskattar och i princip kan sitta och plugga om när det gäller andra konstnärer. Särskilt inom den Urbana kulturen, graffiti har alltid varit något jag argumenterat och i princip krigat om under debatter.

Och det är något jag och förmodligen många fler kallar konst och jag tror innerligt att med tiden så kommer det att uppskattas som konst av fler. Men att gå in i det ämnet är dock inget jag planerat just under denna så kallade artikel.

Utan jag vill uppmärksamma en man vid namn Kehinde Wiley, hans konst fick mig att total häpna. Hans tavlor gav mig precis samma känsla som en riktigt, och sjukt vacker graffiti målning gör, precis som musik gör. Jag har aldrig sett något liknande.

Kehinde är en 29 årig man uppväxt på South Central, LA. Hans mor satte honom och hans tvilling bror på olika konst kurser redan som barn för att motivera dem att hålla sig borta från gatorna. Och vilket smart drag det var av kära mammsen. Redan under high School uppmärksammades Kehinde av sina lärare som säger att han redan då visade en väldigt stor talang inom målning. Vilket slutar med att det är något han strävar efter, har som mål. Efter ett antal år så tar han examen från ingen annan skola än Yale där vägarna leder honom till New York City, där han hade två simpla mål. Att ha ett tak över huvudet och ha någonstans att måla.

Idag är Kehinde Wiley en av de största konstnärerna i New York City och har gallerior regelbundet med hans enormt vackra tavlor som till och med kan ses som kungligt stiliga. När jag först såg dessa tavlor trodde jag att han gjorde något många andra gör nuförtiden. Och det är att använda sig av digitalis hjälp för att formge dem, med andra ord dataframkallade tavlor.

Efter en stunds surfande hann jag hitta ett flertal bilder på olika tavlor, hans hemsida och ett antal videoklipp på YouTube. Ja och det slutade med att jag satt framför datorn fullkomligt stum och häpen, ja för visst han använder sig av fotografier men även färg, han använder sig av penslar. Han berättar hur han i början använde sig av fotografier på unga män med street stil han personligen sett ute på gatorna som han sedan ber om att få fota.

Hans konstvärk är något jag aldrig sett förr och blir rent utsagt hjärtekrossad över att se datum och platser på hans hemsida när det gäller konstutställningar, inget Sverige där inte. Och just nu känns det nästan som om jag skulle kunna köpa en biljett till närmaste platsen där han har en. För att få se dessa enorma, kungliga tavlor vore godis för ögonen. Skulle kunna klara mig på det i ett flertal år. Och inte nog med det, hans konstutställningar är allt annat än tråkiga. Kehinde går hela vägen för att nöjja, förvåna, chockera och häpna sina besökare. Dock så talar min ekonomi emot mig och jag får skjuta undan den tanken ett tag och helt enkelt hoppas på att Sverige uppmärksammar Herr Wiley och på något sätt lyckas fixa en konstutställning med hans tavlor för mig och mina ögon.

Så mina läsare, mina damer och herrar. Här får ni lite Kehinde Wiley konst, genom ett You Tube klipp jag hitta, samt lite av många tavlor han målat, N J U T!