Yes Sir Im a Hater pt II
Det är relativt ofta jag sitter och surfar och läser mig igenom olika sidor samt införskaffar olika utländska tidningar om musik. Lika ofta blir det att man sitter på youtube och lyssnar samt kikar igenom nya hiphop och R&B videon. Dock är det sällan jag får den känslan att överhuvudtaget lägga upp dem här.
Och med det menar jag inte att det är sämre låter, för hade dem varit det så hade jag iallafall haft tillräckligt med åsikter just för att kunna lägga upp dem. För mig så låter nudagens musik oftast monoton, milt sagt. Allt ser och hör likadant ut. Sällan något sticker ut eller ger mig den känslan att det är något underbart genuint.
Det är sällan man upplever känslan att artisterna bidrar med riktig örongodis (för mig).
Man ser samma mönster hos de flesta hiphop artisterna, iallafall de som är som mest omtalade just nu. Låtar som Where The Cash At med Swizz Beats eller Get Money Niggas med Bow Wow och Souljah Boy, sånt är verkligen inget jag vill sitta och ladda upp endast för att det är nytt utan att bidra med mina egna åsikter då jag verkligen inte har några angående just sådan typ av musik.
Oavsett om många läsare självmant antagit och dragit slutsatsen att det jag driver så att säga, är en musikblogg som fokuserar sig på en viss genre. men egentligen så handlar allt om MIN musik. Och med min musik så menar jag musiken jag älskar, fastnar för och musik jag avskyr eller stör mig på.
Jag skriver om sånt som får mig att skratta, häpna eller skaka på huvudet. Gammalt och nytt med en massa kärlek och hat till.
Och sorligt nog är det sällan nya låtar ger mig någon typ av reaktion, då allt enligt mig låter precis likadant. Dock händer det ibland, ibland kommer något som i princip får mig att vilja kräkas och samtidigt kommer det något som ger mig hopp. Idag gav mig The Kid Daytona, CNN och Estelle lite hopp. De gav mig hopp genom att göra en cover på Stressed Out.
Och det på grund av old school känslan jag får. Kan inte påstå att det är bättre än orginalet, men det är så mycket bättre än Lil Wayne, 50 Cent och alla andra "Gees a la 2008" till artister.
The Kid Daytona, CNN & Estelle - All Stressed Out
Och med det menar jag inte att det är sämre låter, för hade dem varit det så hade jag iallafall haft tillräckligt med åsikter just för att kunna lägga upp dem. För mig så låter nudagens musik oftast monoton, milt sagt. Allt ser och hör likadant ut. Sällan något sticker ut eller ger mig den känslan att det är något underbart genuint.
Det är sällan man upplever känslan att artisterna bidrar med riktig örongodis (för mig).
Man ser samma mönster hos de flesta hiphop artisterna, iallafall de som är som mest omtalade just nu. Låtar som Where The Cash At med Swizz Beats eller Get Money Niggas med Bow Wow och Souljah Boy, sånt är verkligen inget jag vill sitta och ladda upp endast för att det är nytt utan att bidra med mina egna åsikter då jag verkligen inte har några angående just sådan typ av musik.
Oavsett om många läsare självmant antagit och dragit slutsatsen att det jag driver så att säga, är en musikblogg som fokuserar sig på en viss genre. men egentligen så handlar allt om MIN musik. Och med min musik så menar jag musiken jag älskar, fastnar för och musik jag avskyr eller stör mig på.
Jag skriver om sånt som får mig att skratta, häpna eller skaka på huvudet. Gammalt och nytt med en massa kärlek och hat till.
Och sorligt nog är det sällan nya låtar ger mig någon typ av reaktion, då allt enligt mig låter precis likadant. Dock händer det ibland, ibland kommer något som i princip får mig att vilja kräkas och samtidigt kommer det något som ger mig hopp. Idag gav mig The Kid Daytona, CNN och Estelle lite hopp. De gav mig hopp genom att göra en cover på Stressed Out.
Och det på grund av old school känslan jag får. Kan inte påstå att det är bättre än orginalet, men det är så mycket bättre än Lil Wayne, 50 Cent och alla andra "Gees a la 2008" till artister.
The Kid Daytona, CNN & Estelle - All Stressed Out
Kommentarer
Trackback
