Personligt Skit och Sånt

Metrobloggen, you gotta love it! Där finner man väldigt mycket gott och blandat. Hur jag råkade klicka in mig hos denna person minns jag inte. Men där hamnade jag iallafall, ännu en individ som tydligen har kärlek för musiken och gör det hundratals andra människor gör. Vi bloggar om det!

Måste börja påpeka att med det här menar jag inte att klanka ner denna skribent, tvärtom! Jag kan till och med hålla med honom till en viss gräns och anser att han har varit mer än grym med de ordval han haft. Så mycket till hatare är jag inte, däremot har jag egna åsikter oavsett vad.

Det jag däremot vill få fram är att jag måste vara en av Malmös största beundrare. Jag tillbringar all lediga tid jag har genom att pendla mellan Malmö och Stockholm. Jag sitter regelbundet och förklarar för andra hur underbar dialekten, miljön och människorna i Skåne verkligen är.
Samtidigt som min kärlek är den typen av musiken. Och trots detta så kan det få igång vissa tankar när jag läser liknande saker. Så när denne skribent benämner Skåne som "smutsiga södern" höjjer jag ett ögonbryn. Jag måste vara mer Stockholmare än vad jag vetat om, för jag har aldrig kallat Skåne för smutsiga södern. För mycket i USA i det hela, Skåne är Skåne och Dirty South är Dirty South, amerikanskt. Men tjena, det är jag helt enkelt.

Hursomhelst så skriver han att stockholmare anser att skåningarna stulit deras position som Sveriges hiphopstad nummer ett. Sedan fortsätter han med att skåningarna hatas för bland annat deras oferståeliga (dialekt) svenska. Som sagt, jag måste vara väldigt mycket mer stockholmare än vad jag trodde.
För att jag anser att man inte kan stjäla någons plats som "hiphopstad", om man nu kan kalla städer för det. Enligt mig så är det något som förtjänas. Och ska man sedan fördjupa sig i den diskussionen så lär den gå mycket djupare än vad man tror. Ja, med tanke på hur många artister det verkligen finns oavsett vilka som syns och inte syns. Mycket handlar om pengar, kontakter och girighet. Sorligt nog. Så artister finns det fler av än de som syns i olika Skåne och Stockholm,  som jag personligen kan kalla för talanger som underskattas.

Jag håller med denne skribent, självklart vill man ha omväxling. Det måste vara något jag i princip predikar här ibland. Allt ska inte låta likadant bara för att. Det kommer att sluta med att man dödar musiken plågsamt och långsamt. Men samtidigt hatar jag att dela in den svenska hiphopscenen. 
Jag tycker att svenskarna borde ha mer kärlek imellan. Hjälpa varandra att blomma upp och sätta plats för Sverige i Hiphop världen. Vilket jag för övrigt börjar tro på mer och mer. Fortsätter Lazee, Adam Tensta, Henok och många andra som de gör nu så kommer det att hända!

Så, jag tipsar om denne skribent (metrobloggen.se/a2kmichafma)

då jag anser honom brinna för det och då han gör det på ett stiligt sätt samtidigt som jag ändrar hans slut till en egen. Sverige, låt bli att hata och visa mer kärlek. Visa världen att Hiphopen lever i Sverige med. I alla städer, i alla hörn. Svenskar kan fan också!


 


Personligt Skit/Its all about the trend.

image43


Oh wow! Så stort det har blivit. Ibland känns det som om hiphop har blivit ett enda stort komersiellt jippo. Som om människor använder det för att hitta sin identitet efter att ha haft en kris utan att veta vem de verkligen är. Eller som om det är så pass trendigt och hett att man helt enkelt måste gå med i svängen och snacka snacket, gå gången och vara helt "down".
Men det märks, det märks vilka som kom igår och vilka som kom för tio år sedan. Man märker vilka som kärade ner sig då hiphop tog sina första steg medans man märker de som kärade ner sig i hiphopens utsida.

Det märks i klubben då DeeJayn väljer musiken och människor endast njuter av 2000  talets musik och inte något under 2000 talet. Man märker det då man har en diskussion eller man sitter i tunnelbnanan och lyssnar på andras samtal om det. Det märks när man läser om det, man märker det, man märker att det finns två olika typer. De som bara är utan att tänka på det och de som kämpar och vill vara som de som bara är.


Och det komiska är att man inte kan image44bli hiphop, finns inget som heter hiphopare, däremot finns det hiphop älskare. Så varför, varför slutar det med att Urban kulturen blivit som en enda stor jävla jippo? Så sjukt ytligt, Sverige håller på och blir så sjukt ytligt. Allt handlar om vem som känner vem, vem som syns vart och vem som är mest hiphop. Nästan så att jag blir lite små äcklad.

Jag kan säga att jag personligen är mindre insatt i den svenska hiphopscenen. Och det för att jag helt enkelt inte är lika intresserad av den. Så jag tänker inte sitta och blogga om olika artister som råkar vara heta och svenskar bara för att de råkar vara det just då.
Samtidigt så vet jag att Sverige har så sjukt mycket talang som underskattas eller inte ens syns. Och det finns artister som fångar min uppmärksamhet. Och det är dem jag kommer skriva om, det är för att jag personligen gillar det och anser det att vara mina typer av sagor. Och inte för att det är något andra tycker eller för att följa strömmen.

Så, nej jag är inte ytterligare än bloggare som ska visa vad Sverige har. Eller sitta och säga att mitt liv är bäst och mest actionfylld. Jag tänker inte sitta och försöka bevisa något. Det som skrivs här, skrivs för att  jag älskar hiphop trots att jag är helt okänd, jag jobbar för en klädeskedja, jag klubbar väldigt sällan och anser mig själv att vara opopulär and I love it!

Personligt Skit/0.01% Falsk

Ibland så önskar jag och halva världens invånare att man kunde läsa tankar. För ibland förstår jag mig verkligen inte på hur människor resonerar. Well antingen det eller sluta vara så naivt godtrogen och tro det bästa om folk. För inte fan gör de det om mig. Så, varför inte ge igen och bli en sådan äckligt dryg och falsk människa? Jag menar det är oftast de som vinner så att säga.

Människor som är så vidrigt duktiga på att manipulera och ljuga sig fram för att få det dem vill. Men samtidigt är det så att Justin sjunger det bäst. What Goes Around Comes Around. Jag menar, om person A ljuger om person C för person B så lär det komma fram på ena sättet eller det andra då det är en lögn och person C inte sagt det person A påstår till person B.
Jag vet inte, jag vet bara att jag ser dagligen en massa falska människor komma undan med saker de inte borde. Jag får dagligen höra hur människor resonerar som små små osäkra människor. Som inte vet vilken plats de har i livet eller inte vill förlora den enda platsen de hunnit få.

Samtidigt som jag förstår att vissa beter sig som de gör, så förstår jag inte hur de orkar. Hur orkar man ljuga, spela och leka något man inte är. Ljuga och manipulera för att få det de tror de vill. Det blir som att bygga en mask på falska grunder, bygga en hel värld på falska grunder. Hur bra kan man må då? Hur bra kan man må som en svartsjuk, avundsjuk, osäker och rädd människa utan någon somhelst säker och ärlig, egen grund?

Det är som något jag skrivit tidigare. Så kallade Gangsta Bitches, varför gå runt och bete sig som om de är snyggast, bäst, mest självsäkra och underbarast när de i sjävla verkar är helt tvärtom? Det slutar inte med att de utstrålar det de egentligen vill. Det utstrålar en dryg attityd.
Hursomhelst, så är det tillslut deras val. Kan inte de hantera sig själv så är det deras förlust förmodar jag. Jag får ha en smula falskhet i kroppen och fortsätta att spela omedveten. För heldre en smula falsk än en massa drama i livet.

KÄRLEK!!!


Yes We Can!

Jag har inte en sån stor koll på amerikanerna, deras awards, politik m.m Men det finns självklart saker som når alla världens kant och hörn. Som Black Eyed Peas front man Will.I.Ams video/låt  "Yes We Can".

Och nu är det så att Will.I.Am ska få äran att ta emot en Webby Award i New York City, nu i Juni. Som sagt jag har inte världens koll, men den videon/låten har även nått mig. Och jag kan säga att det är en video/låt som påverkar en oavsett om man är insatt eller inte, poltisik insatt eller inte alls, amerikan eller svensk.

Denna video nådde YouTube Februari 2008. En video som resulterade i inget mindre än en succe. Artister som John Legend, Common och Scarlett Johansson är några av de som medverkar i videon.
Det sägs samtidigt att denna video inte är den enda "Obama Tribute Video". Men det är den ni kommer att få se. Lär inte bli första eller andra gången, men det är den jag klistrar in nu.


Will.I.Am - "Yes We Can"

Miss Denalane

Tyskarna, man borde sluta underskatta dem, det lärde reggae musiken mig. Trots att det verkar sluta med att artsiterna blir mer komersiella än någonsin. Hursomhelst så har denna hataren suttit den senaste timman och lyssnat på Joy Denalane, en tyska med talang. Ack vilken talang! hatare som mig lever för sådan musik. Och jag ska helt enkelt sluta skriva och börja visa er istället.

Mina damer och Herrar, Miss Denalane!

Joy Denalane feat. Lupe Fiasco - "Change"


Joy Denalane feat. Reakwon - "Heaven or Hell"


Joy Denalane - "Let Go"

Personligt Skit/Yes sir, Im a Hater!

Jag vet att jag kan verka lite bitchig ibland, och jag vet att jag är en aning naiv när det gäller musiken. Men att det ska gå så långt att  när jag för första gången på ett bra tag tar mig själv i kragen och beger mig tillbaka till nattlivet för att se det jag fick se.
Jag måste ha missat en massa, jag måste vara äldra än vad mina kära mor påstår. För det jag hörde, det jag såg, det är inte det som brukade få igång mig. Alla dansar likadant, ingen dansar med själen utan med koroegrafi. Samma grundbeats i alla låtar, inget eget. Och alla klär sig för att häpna, inte för sig själva.

Och att få allt det här på en gång, ja det slutar med irritation för min del. Det slutar med att jag ställer mig längre bak i klubben. Men inte för att jag känner att det är tufft eller jag vill protestera. Utan för att jag lovat en vän att följa med medans han fotar och för att jag helt enkelt inte njuter.

"You in the black, in the back, stop hatin!". Självklart är det mig han möter blicken med, och självklart är det jag som står där bak, i svart. Tack så hemskt mycket Dj Drama, men nu är det så att jag inte är en gangsta bitch och jag helt enkelt ogillade det du spelade.
Men om det är resultatet, ja asså om det är det man kallas för att man ogillar dirty dirty south south yeah yeah wave yoe hands and crunk maddafakka kom så står vi och ser löjliga ut med en dans vi hitta på under fyllan. Så ja, jag är en mega hatare.

Jag är en sådan hatare som föredrar Common, Leela James, Dwele. Jag är en sådan hatare som heldre dansar som min själ känner för det än att stå i en klunga och dansa likadant. Måste dock påpeka att det var hans ordval, hata är ett starkt ord som min kära mor brukar säga. Jag helt enkelt ogillar det. Inte min typ av saga.

Toujours Lá

image39Det är ofta "äldre" pratar och anser att Hiphop kulturen är ett gäng slackers som svär och har sig dag in och dag ut. Som knarkar och går runt med häng för att efterlikna sina "idoler"

Det är många som relaterar hiphop till en massa olycksdrabbade "förortsbarn" eller "snobbbarn" som vill efterlikna dessa "förortsungar".
Så ännu en gång tar ett par människor tag i det och visar att det inte är så. Att det faktiskt handlar om kärlek för musiken, att det handlar om att kämpa för det man vill.

Nu tar Sens och DJ Silence tag i N O V A Ungdommens Hus i Vallentuna! De annordnar en Knark - Alkoholfri release fest för Sens "Toujours Lá", där det kommer va en massa uppträdande från olika hörn. Här kommer man att ha Fort Nox som host och självklart kommer den fransktalande artisten Sens att äga scenen.

Och inte nog med det, man kommer få se gruppen Panetoz som Sverige nyligen fått se live på kanal 5 "Hitmakers". Och som om inte det var nog så kommer Girot att få smaka på scenen och visa talangen han har. För er som inte vet vem Girot är, så är det en amerikansk rappare från Florida. Självklart är det DJ Silence som är bakom the wheels of steels och erbjuder det bästa av det bästa.

Så, alla som  jämnt sitter och klagar på alla "slackers", alla som jämnt klagar på att allt är 23 överallt, alla som helt enkelt vill åt musiken och inget annat. Alla ni ska ta tag i den 3/5, ta sig till Vallentuna och headbanga till vad dessa människor har att erbjuda till er! Och inte nog med det, Sens kommer att dela ut sitt mixtape till alla som uppskattat mitt tips och tagit sig dit. Välkommna!

www.myspace.com/senss1

www.myspace.com/fortnox

www.myspace.com/dj_silence1
www.dj-silence.com

Personligt Skit 18/April

image38Busta Rhymes, Jay-Z och The Foo Fighters, jovisst fixade dem tre sig. Men det svider fortfarande, det svider att inte kunna se Mary J Blige live. Det är en slags förlust, iallafall för mig.
Får väl tänka på vad jag inte missar istället för det jag missar, man ska inte vara girig när det gäller musik heller. Men så funkar det när musiken rör ens själ så pass mycket förmodar jag.

Det här med personligt skit på Del II känns lite främmande på något sätt. Som det alltid gör då jag startar en blogg. Och samma anledning till  varför jag lägger ner bloggen tillslut. 
Tror att det handlar om att jag ogillar att lägga fokus på mig. Har alltid varit den som är "laid back" så att säga, den som ogillar uppmärksamhet och att vara på fokus. Aldrig riktigt varit min grejj, pojkflickan i mig lever än idag trots allt. Känner inget behov av att hävda mig konstant eller sitta och skriva om hur underbart mitt liv är då jag kan säga att ibland har den varit ett rent ut sagt helvete.
Att sitta och regelbundet ladda upp bilder på mig själv här kommer nog heller inte hända, så het är jag fan inte. Och att kontakta fotografer för att få proffsigt retuscherade bilder (för det är det bilder nuförtiden är), för att sedan "visa hur het jag är" kommer inte heller på tal. Jag är fortfarande jag och jag sitter heldre och skriver om andra än mig själv. Så, jag fortsätter med lite om andra och klämmer in lite personligt skit då och då. Som egentligen inte ens har någon röd tråd tillslut då det bara är tankar nertryckta på skärmen...


Personligt Skit 15/April

image34


Suttit och slösurfat på lite olika bloggar på metrobloggen nu den närmaste timman. Det finns två olika bloggar som jag alltid fastnar för.
Ena är den som handlar och inriktar sig på den musiken jag gillar, "musik bloggar". Den andra är mer  "personliga bloggar", och då menar jag inte dessa "bimbo bloggar". Det intresserar mig inte att konstant sitta och läsa en massa "fjortis fasoner". Utan mer dessa som har något att säga, förmedla. "Intressanta liv", som blir som små romaner oavsett om de vill det eller inte. Så det slutade med att jag stannade upp och skrollade igenom Del II.

Mina åsikter, min musik, mina tankar, mina, min, hon & hennes.

Jovisst, allt jag gillar. Men riktigt opersonlig, då jag är medveten om att jag inte är Petter eller Ken. Jag är inte någon känd vimmel fotograf vars bilder är något alla vill se.
Jag är ingen BlondinBella som lyckas provocera "det vanliga folket" eller få det "finare folket" som beundrare. Jag är jag, en tjej med dyselexi och en åldersnojja över sin 26 års dag och är bosatt i förorternas förort.

Jag festar inte en gång i veckan och visar upp mig, jag viker inte ut mig och jag kan inte påstå att jag ingår in något "inne gäng". Så hur roande blir min personliga blogg för människor som inte känner mig, ja då jag inte är rikskänd?

Hursomhelst, att låta Del II endast fastna på den nivån där jag endast sitter och skriver om artister och musik jag gillar kommer leda till att det blir en slags "nyhets musikblogg", en "blogg nyhetsportal" som är ganska så okänd. 
För mig så är det lika med torrt. Vilket många sidor lyckas bli i längden då det bara inriktas på ett sätt på en sak. Så, det slutar med att oavsett hur ointressant mitt vanliga förorts liv är för andra så är det mitt. Och det här är min blogg, så tjena! Får väl bli att jag klämmer inte lite personligt skit ibland. För jag vill ha en allt i ett blogg. Som en het jävla sneaker som har allt man vill ha!

Kärlek!

B U S T A!

image33

Det känns, det känns i plånboken så att säga. Varför gör ni så mot mig för, varför tar ni hit Busta Rhymes, Mary J Blige, Jay-Z och Foo Fighters så tätt in till? Hur förväntar ni er att jag ska ha råd med alla dem, eller kunna välja minst två!

Hursomhelst, när man ändå skriver om Busta Rhymes så kan jag säga att han har påbörjat att spela in sin ny video. Singeln "It (We Made It"), som är från hans kommande album "Blessed" som för övrigt ska släppas någon gång i Juni.
Busta teamar ihop sig med ingen mindre än Linkin Park till denna låt. Det blir Busta Rhymes första collabo med ett rockband. Busta Rhymes själv beskriver låten genom att förklara att det är ingen låt som inriktar sig på förorter, eller ghettot, utan något för alla. Att det är en sån låt som egentligen inte kan beskrivas bättre än att det rör själarna av "det vanliga folket".

Busta Rhymes torsken jag är och varit genom åren är sjukt nyfiken på detta och hoppas på att någon av paketerna till min födelsedag innehåller en biljett till hans konsert. Och att Busta låter oss svenskar få höra "It (We Made It)"

Hiphopscenen i Sverige.

image31Hiphopscenen i Sverige är mycket bredare än vad många vet eller uppskattar. Vi har så sjukt många talanger som skjuts under mattan.
Finns så mycket som borde uppskattas och synas mer än vad det gör. Vi har så många som förtjänas att kallas artister, därav en fransktalande rappare som går under namnet Sens.

Sens är inte helt okänd för de som är insatta inom den svenska hiphopscenen. Han har gästat på Helis senaste mixtape "48 timmar" samt hunnit åka runt i Sverige och dela scen med bland annat Heli, Kalle Kath och Fort Nox, som också är en okänd talang.
Just nu har Sens släppt ett mixtape som finns att ladda ner på http://www.dj-silence.com/ som för övrigt är den som mixat ihop hela mixtapet.



Senaste singeln som denna fransktalande rapparen släppt heter "L'alarm Si".
Första gången jag hörde den så tänkte jag Adam Tensta - Before U Know It möter Lazee - Rock Away. Med ett undantag, att Sens inte ger sig in på rock och house lika mycket som de två. Utan han behåller hiphopen lite mer och skänker oss även lite 80-tals beat i det hela.

Och han gör det fräsht med hjälp av sin franska.
Uppskattas inte denne artists musik i Sverige som den borde så hoppas jag att han hörs enda ner till Frankike. För det här är inget som bord eunderskattas eller soppas ner under mattan. Det här är nytt, fräsh och hiphop.

Sens fungerar inte bara som en solo artist utan är också medlem i duo gruppen Dé ´Es, som är Sens själv och en arrtist som heter Dawouid. Denna grupp ger oss en blandning av fransk-arabisk rap med rent ut sagt tunga beats.
Så istället för att fortsätta med att skriva vad jag tycker, så ger jag er chansen att lyssna och  tycka själva. Enjoy!

www.myspace.com/senss1
www.myspace.com/deescizi 
www.myspace.com/fortnox
www.myspace.com/kallekath
www.myspace.com/heli1



 


Personligt Skit!/Gangsta!

Skulle jag kunna klassas som gammal modig redan? I och för sig så är jag ganska vuxen enligt nätet. Enligt Sveriges vuxenpoängsstyrelse är jag egentligen 32,1. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte.

Hursomhelst så förstår jag mig inte på alla dessa "Queen B-I Dont Give Rats As-You Wish You Was Me-I Can Have Your Man-This Is Why im Hot-Ghetto Chick-Fly High-Video Actin-Attityd" Brudar. 
Och inte heller på alla brudar som fyller sitt ordförråd med hjälp av Mtv och gammla hood filmer.  Brudar som inte kan gå med mindre än tre pers till klubben utan måste gå i flock för att känna att det är de som äger stället.

Tror de att de är Hiphop då, att dem är "down". Varför gå runt med en bitch attityd för. Eller är dem vekligen så fulla av sig själva. Vart tog all kärlek vägen?

Påstå att jag är avundsjuk, kalla mig för "hatare", men i mina ögon och i mitt huvud så skriker sådant  i en stor del osäkerhet och behov av bekräftelse. Och sådant finns det mycket av i min kära huvudstad, och sådant är jag väldigt allergisk mot. Allergisk mot tjejer som helt enkelt försöker mer att vara något för andras skull, än att helt enkelt vara sig själva för sig själva. Jag menar, utstrålning är något man har då man hittat sig själv så att säga. När man har lärt sig att älska sig själv utan att leka något man inte är. Det är DÅ man utstrålar.

"Jag tror att varje människa lever två liv, ett inuti och ett utanpå.
Subjekt och objekt. Inutilivet är det sanna, det äkta, jag tror att människor blir vackra när deras inutiliv lyser genom, när dom inte tänker på hur dom blir sedda av andra människor, när dom glömmer att spela teater.
Så tror jag.
Sen finns det dom somliga som är precis tvärtom, som bara är yta, som bara är ett tomt skal, som hela tiden måste veta vilken bild dom ger av sej själv, som lever för att bli sedda. Posörer. Trist.
Sånna människor är som pingisbollar, ett hårt skal och sen bara tomrum innanför. Det finns inget att hitta.
Totalt ointressant"


Citat ur boken "Ett annat sätt att vara ung" av Per Nilsson



Sedan måste jag erkänna, det är väldigt underhållande. Och oavsett vad så lär dessa tjejer fortsätta att göra som de vill. Och med tanke på att dessa typ av tejejer inte tål kritik, samtidigt som de alltid vet bäst och allt så kan inget knäcka dem. Försöker någon, eller kommer någon med sånna här texter resulterar det med att de har hunnit bli provocerade att överbevisa personen. Bevisa att det inte är något spel, utan de är "råa gangsta bithes" som är "all that" oavsett vad alla säger och tycker.

Så de lär fortsätta att "underhålla" personer som mig, fortsätta leva i den här "La La-Mtv-Ghetto-Liknande-Land". Så jag kommer endå aldrig riktigt förstå hur den typen av osäkerhet kan sluta med att man visar sig själv mindre respekt, som många gör.
Hursomhelst så kan inte jag sno din man, alla blickar dras inte till mig när jag kommer in i klubben. Och värst av allt...

Jag lyssnar på hårdrock ibland och ser fram emot att få se Foo Fighters, Queens Of The Stone Age m.m live nu i Juni.

And I love it!

Kärlek!


Personligt Skit/Jag Vill!

Jag är inte en storlek S och jag föredrar sneakers istället för stilettstövlar. Jag var en pojkflicka som liten och jag kommer sällan överens med andra tjejer. Jag spelar heldre tevespel och tar det lungt med en öl eller två hos vänner än att supa mig dyngrak och hoppas på bekräftelse på klubben med hjälp av en vulgär uringning.

Så härmed efterlyser jag någon som börjar importerar kläder till fler som mig. Jag har alltid älskat streetwear "trenden". Men här i Sverige är det lite svårt, då det mesta som säljs till oss tjejer är (ursäkta mig men) en massa kassa SouthPole modeller. Och om vi tjejer har tur så tar någon in någon utgående eller REA vara från Baby Phat.

Är vi så få, är vi så få tjejer som älskar alla dessa satin jackor, sneakers och tighta hoodies med inspiration från urban stilen?Jag vill ha ett större urval av tjej kläder från samma märken som killarna har. Missförstå mig inte, hade jag helt enkelt velat ha LRG, RocaWear osv osv i min garderob så hade jag klätt mig som resten av alla killar som gillar streetwear.
Jag hade haft baggy jeans och för stora hoodies, för det är vad många tror. Så snart man nämner att det är streetwear, eller hiphopkläder man gillar så relaterar alla till att man vill ha för stora, okvinnliga kläder. Men det är inte så, pojkflickan i mig försvann för några år sedan. Jag vill vara tjej, men jag vill vara tjej i kläder jag tycker om.

De flesta Urban märken har en kollektion som motsvarar männens fast för kvinnor. LRG har Luxirie, Phat Farm har Baby Phat, Eckö har Eckö Red osv osv Kvinnliga versioner av street kläder.
Men det är sällan man ser. Det känns lite off för min ekonomi att vara tvungen att ta min breda rumpa till USA för att införskaffa mig kläder som inte är från min egen arbetsplats eller H & M. Som majoriteten av kvinnorna i Sverige endå har.

Jag vill ha, jag vill ha alla kläder jag ser på internet. Jag vill ha alla kläder jag ser på mina kusiner från USA. Jag vill vara tjej med streetkläder. Jag vill, jag vill, jag vill!
Så här får ni, en modevisning för de okunniga inom den här stilen. Här får ni en del av min kärlek.

image8
image9
image10
image11

image13
image12






Personligt Skit/Stockholm och dess urban nattliv

Kalla mig mobbad, kalla mig hatare. Men jag är hursomhelst så sjukt less på den här incestliknande nattliv som finns i Stockholms gator. Jag är så less på att veta vem som kommer vara vart och vem som kommer att vara huvudattraktionen. Jag förstår inte hur alla kan finna det roligt att gå ut när det är samma procedur varje helg.

Skillnaden är att arrangörerna byter namn samt lokal. Men i stort sett är det samma sak. Samma DeeJays som spelar samma musik och samma spår som får igång besökarna för stunden.
Till och med besökarna är en mindre överaskning, då man vet vilka som kommer vara där. Man vet vilka som kommer stjäla rampljuset så att säga. Och man vet vilka som kommer hänga vid baren eller vid dörren.

Varför kan inte Stockholms ungdommar vara lite mer öppna och släppa hela "inne och ute" tankesättet. Varför inte ge andra arrangörer en chans, andra DeeJays en chans.
Många kommer med svaret att de vet vad de får om de går till en viss arrangör, att de vet vad de levererar. Men genom att tänka så, så är det självklart att det kommer att förbli så. Lessnar inte alla på varandra? Vad hände med variation och omväxling? Jag vet att rutiner tar kål på min själ iallafall.

Det finns så sjukt många talangfulla DeeJays där ute, så många sugna på att få vara med om nåt nytt.  Men sorligt nog vill inte de som är på toppen ge andra en chans. De vill ha toppen för sig själva, girighet tror jag att det heter.
Med allt det här menar jag dock inte att de arrangörer och DeeJays som väl finns och syns nu är dåliga. Gud nej, det finns en anldning till att de är på toppen.
Det jag däremot vill är att låta andra få vara med i spelet, ge variation och omväxling till Stockholms urban nattliv. Jag tror att det skulle uppskattas. Jag vill ha mer "Gäst DeeJays" på klubbarna, mer som vågar ta steget till att bli grymma arrangörer. Jag vill att fler ska våga ta sig till "mindre kännda klubbar". Jag vill inte lessna på Stockholm egentligen. Jag vill bara ha variation, omväxling.

Jag vill ha en ny, het urban nattliv i min kära huvudstad.
Jag vill ha tillbaka min kärlek till Stockholms urban nattliv, ge mig den nu!

Kärlek!

Herr Ken Ring

image2Ken Ring, svensk rapartist från Hässelby trakterna som levererat sitt åt den svenska hiphopscenen i ett antal år. Samtidigt som han lyckats skapa rubriker och frontat tidningar för mer anledningar än hans musik. Välomtalade Herr Ken Ring har alltid följt med hiphopscenen med eller utan musik.

Jag kan inte påstå att jag är mannens största beundrare när det gäller hans musik eller attityd, Inte min typ av saga helt enkelt. men jag vet när jag hör något som är bra. Och det har jag inte gjort på länge när det gäller Herr Ring. Jag har saknat den glöden han hade när han kom ut med "Sthlm Stad" och "Mamma". Den glöden som idag har kännts mer som en slags hat i någon form av gangster attityd.
Så nu har Ken levererat till mig, han har levererat verkligheten utanför hans livscirkel. Han har något att berätta som är större än mig, dig och sig själv.
"Låter För Barnen" är den senaste singel släppet från hans senaste album  "Äntligen Hemma".

"Låter För Barnen" beskriver andras verklighet, deras liv. Man hör att han har mer att berätta om än livet som en gangster, som en utstött som så många har fått för sig att han är. Han visar att han vet, han bryr sig, han vill förändra och beröra. Ja, Kens senaste låt visar alla att han vill och han kan.
För nu vill han, han har skrivit en väldigt stark text och samplat och trixat så att beatet flätar in sig med lyriken som om de vore själsfränder sedan år. Vartenda ord han bygger meningar med ger en bild. Man ser det han rappar om, man känner medlidande och en dos sorg. Det Ken har gjort här kallar jag hiphop. Det må låta mindre bra i andras öron, det kanske låter rå kasst och segt för någon annan. Men det finns inte någon som kan komma och påstå att det är en falsk bild han ger. Det här är något alla kan sitta och prata om, sitta och hålla med om och få en tanke eller två.

Som sagt, Ken Ring är inte min typ av saga men han kan leverera. Och för det tackar jag honom. För utan sånna som honom och många andra så skulle den svenska hiphop scenen verkligen vara död.

http://www.barabazz.com


Personligt Skit/Min Kärlek.

Satt och bläddrade eller rättare sagt klickade runt mig på metrobloggen och klickade in mig till en go göteborgares blogg. Inte nog med att den va rosa (ja, tjejigt men still min favorit färg) så skrev hon om hiphop.

Måste ge henne applåder för att hon har rätt inställning i alla fall och ger det en chans trots att den ofta smutskastas på grund av median och dess kommersiella pumpande av "hiphop".


Det är inte bara det The Voice eller Mtv spelar, för det dem spelar är sånt de vet säljer och bara det som säljer. 
Det är inte bara det som finns på hyllorna under rubriken hiphop ute, för det är sånt de vet säljer och bara för att det säljer.

När jag startade min första Blogg blev det att jag tog tillbaka alla läsare i tiden, eller i alla fall försökte. Jag envisades med att visa hur allt startade, hur det lät, hur det såg ut och hur det flöt. Att det inte är som idag, men det blev för mycket text.

Sedan försökte jag med att förklara hur stort det är. Att hiphop är indelat i olika element, med olika grenar som inte bara är musik utan dans, musik, konst och mer. 

Samt att endast grenen rap har så otroligt många "kvistar", med olika namn att inte ens jag har hört alla.
Men sen insåg jag att det inte hjälper, det hjälper inte att försvara min kärlek på det viset gång på gång. För att hatet mot den finns redan där.
Det är som att försöka bevisa för en rasist att alla invandrare inte är likadana.  Så är det med min kärlek också.

När man lyssnar på den musikala grenen av hiphop så är det som sagor. Det finns olika sagor för olika typer av människor, allt handlar om vilken typ av saga du gillar. För du lyssnar självklart inte på sagan som ger dig avsmak eller mardrömmar. Utan den som ger dig harmoni samt ett leende på läpparna
.

Nej, jag försöker inte motbevisa dig som ogillar hiphop, för du lär inte ha hört annat än det du sett och hört på grund av tvung. Så jag har gett upp det.
Nej jag försöker inte få dig att gilla det, för du har endå ställt in dig på att ogilla det.

Jag vill bara informera andra om min kärlek. Att det är inte hiphoppens fel att den fått denna masken, masken att vara en kvinnoförnedrande, gangster relaterad, ytlig musik genre. När den är så mycket mer, så mycket äldre och så mycket djupare än så. 


Min kärlek, min hiphop.


Nyare inlägg
RSS 2.0